Sitter i möten. Vandrar bland snöflingor stora som bomullstussar på väg till ett lunchhak. Det blir thai och jag frågar om de har socker i maten. Ja svarar kocken, man kan inte laga thaimat utan socker. Vi dividerar en stund, jag tycker att det är jag som får leva med om det blir smaklöst som han uttrycker det. Pekar på de grönsaker som jag tål, en i taget. Ungefär som när jag köpte smågodis när jag var liten. Maten blir lika fantastisk som alltid. Även utan socker. Vandrar tillbaka till kontoret. Dags för möte igen. I en annan del av världen härjar en tsunami. Vilken märklig värld vi lever i.
No comments:
Post a Comment