Wednesday 9 March 2011

Socker och utbrändhet.

Jag googlade runt en del på sockerintolerans och hittade symptom som oro/ångest och trötthet utmattning. Det står självklart mer i den engelskspråkiga världen än i den svenska. Tack gode gud för internet =) (jag har sagt det förut och jag säger det igen, tänk så inskränkt världen vore utan internet). Men, jag vill ändå ge vårt härliga Sverige en chans så jag bytte mina sökord till svenska och hittade en intressant artikel om Anna som var sjukskriven för utbrändhet och fick antidepressiva mediciner och ordinerades gruppterapi. Hon var utmattad och ville bara sova, sova, sova. Kroppen var som bly. Oj vad jag känner igen det när jag haft mina skov! Den där känslan av att kroppen är som bly. Det är som jag sagt till min make, hade jag inte varit så förbannat envis hade jag säkerligen varit sjukskriven. Nåväl, tillbaks till Anna. Hon jämförde sig med andra med diagnosen utbränd och kände inte igen sig så hon började söka orsaken till sina problem på egen hand. Hon läste en massa och uteslöt “vita saker” såsom pasta, mjölkprodukter, ris osv. Till slut ringade hon in att hennes problem var socker. Idag är hon frisk och men får återfall om hon får i sig socker. Ibland tar hon en chokladbit men det får hon betala för i ett par dagar. Precis som jag verkar det som ;)

Här kan du läsa artikeln i sin helhet.

Men detta vill jag säga följande. Ge inte upp förrän du har hittat orsaken till dina problem. Döva inte problemen med något som istället gör att du kan få ännu värre problem. Det kan ibland behövas hjälp med exempelvis Aloe Vera under en period för att bygga upp en skadad tarm. Men om dina problem kommer tillbaka så snart du slutar med Aloe Vera så sök orsaken. För det är du sannerligen värd!

2 comments:

  1. Mycket intressant artikel!! Jag vet ju själv hur känslig jag är för snabba kolhydrater. Tyvärr så är det ju det kroppen skriker efter när man har ett stressigt inre och yttre. Konstigt det där!

    ReplyDelete
  2. Ja visst är det! Tänk att det kan gå så långt... tur att fler och fler inser hur det vi stoppar i oss verkligen påverkar oss.

    ReplyDelete