Friday 24 December 2010

Min mamma är bipolär.

Min mamma är bipolär, eller manodepressiv som det hette tidigare. Hon har medicinerat i 30 år och jag vet inte hur många tabletter hon tar idag. Hon äter litium och sedan en mängd tabletter för att dämpa olika biverkningar. Jag önskar så att jag vetat det jag vet idag så kanske vi hade kunnat hitta någon hjälp åt min mor =( Jag erinrar mig att jag såg en dokumentär för några år sedan om bipolär sjukdom. Det var bl a en läkare som medverkade som själv är bipolär och hon höll sin sjukdom i schack genom kost. Bl a såg hon till att få i sig ordentligt med nyttiga fettsyror. På den tiden ansåg jag att det var begränsande att lägga om sin kost. Det gör jag inte idag. Ingen kommer på tanken att använda diesel till en bil som går på bensin t ex. Ingen anser att det är begränsande att ge den bilen bensin.

Mamma blir nästan alltid dålig runt juletid. Det är inte annat än att jag misstänker att hon har näringsbrist av något slag som gör henne sjuk i vintermörkret. Nästa höst kanske jag kan få henne att prova lite tillskott som D-vitamin, B12 och eventuellt någon fettsyra. I år har hon varit sämre än någonsin och i förrgår blev hon hämtad av civilpolis. Så min lilla mamma tillbringar julafton på psykiatrisk avdelning. Det är inte första gången och det är lika ledsamt varje gång. Min mamma blev sjuk första gången när jag var 6 år. Sedan höll sig sjukdomen sig i schack tills jag var 14. Efter det brukar jag säga att jag varit mor till min egen mor. För efter detta har hon blivit sjuk och behövt akutvård ungefär en gång per år. Sjukvården ger henne ingen samtalsterapi trots att medicinerna lägger ett lock över hennes obearbetade känslor som kommer upp när hon är medicinfri. De bara drogar henne så att hon håller sig i lugn.

Tidigare har hon fått Zyprexa när hon varit manisk. Min mamma blir alltid manisk och då slutar hon ta sin medicin och så blir det bara värre. Mamma är livrädd för Zyprexa och skrek till mig senast att du vet inte vad som händer i kroppen av den hemska medicinen. Jo det är ju det jag gör nu =( Hon vägrade att ta tabletten den här gången och jag förstår henne. Den brukar göra henne så stum i benen att hon ramlar inomhus =( Sen skakar hon något fruktansvärt av den också.

Det har varit perioder då jag verkligen inte orkat ta hand om min mamma. Det finns många människor som dömer en hårt då. Men jag säger bara, promenera i mina skor i några år så får du se. Min bror och jag levde ensamma med min mamma. Det var oerhört tufft emellanåt. Det var tufft att ha hjälpt mamma till psyket på morgonen, komma försent till skolan, få en gliring om sovmorgon och skämtsamt skylla på något annat. Idag är jag helt öppen med min mors sjukdom. Det var jag inte förr.

Om du som läser det här är mitt uppe i det just nu så vill jag bara säga att det är fullt förståeligt att man inte orkar emellanåt. Det är helt okej. Nu har jag en stabil familjesituation och yogan som ger mig kraft och ork. Då orkar jag ge igen. Imorgon skall Mattias och jag städa mammas lägenhet. Brorsan har redan gjort ett första grovarbete. Det har aldrig varit så stökigt som nu. Jag vill inte gå in på detaljer av respekt för min mamma. Barnen åker vid lunch imorgon, då åker vi och städar och sedan hälsar vi på henne på sjukhuset.

Ha en fortsatt fin julafton!

5 comments:

  1. Du är en stark kvinna med underbara kvalitéer Jessica. Jag är så glad att just Du finns i mitt liv. Massa kramar från mig <3

    ReplyDelete
  2. Åh.. tack så innerligt vännen! kraaam

    ReplyDelete
  3. Jag är mitt uppe i samma - jag har varit mamma åt min mamma i 15 år. Hon har gjort sig ovän med sin särbo sen 28 år så de har gått isär. Hon har varit hemsk mot min syster - över en kopp kaffe - så de har inte pratat på 2 år så nu är det bara jag och min familj kvar och jag orkar inte just nu. Hon surar som ett småbarn och beter sig illa. Jag blir så ledsen då vi aldrig gjort annant än hjälpt henne med allt - jag fattar inte att hon inte är mer rädd om oss än att sura för småskit och hon gör sig till martyr hela tiden. Hon har ingen sjukdomsinsikt överhuvudtaget.......jag orkar inte......och får ångest bara för det att jag inte orkar just nu...... //Bia

    ReplyDelete
  4. Hej Jessica! Sökte på bipolär sjukdom och kost och titta vad jag fann :)
    Vi var kursare på yogautbildningen och min barndomsvän har sedan flera år en bipolär sjukdom. Jag hoppas kunna hjälpa henne med kostråd och kosttillskott. Vet inte ännu hur jag ska nå henne, men det kändes så fint att Du (naturligtvis) har dessa tankar om kostens betydelse. Kanske kan vi höras? Kram Annika Dev Atma Kaur

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Annika!
      Världen är så liten. :D Du kan väl kontakta mig på Facebook?

      Kram

      Delete