Jag älskar att amma.

Vi hade en underbar lördag igår. Här sitter vi och myser på altanen. Den gröna smoothien är förstås med ;) Jag älskar verkligen att amma. För mig har det alltid varit självklart och jag tycker det är olyckligt att man framställer amning som något krångligt. Så många blivande mammor brukar säga: “självklart skall jag amma men man vet ju aldrig om det fungerar”. Det skall vara människan till att krångla till allting. Jag har alltid haft inställningen att det är klart att det fungerar att amma. Annars vore naturen väldigt misslyckad om en sådan viktig sak skulle vara så enormt svår att få att fungera. Jodå, ibland kan det vara så att det verkligen inte går men det är inte det jag pratar om. Det är den allmänna ängsligheten kring något som borde vara så naturligt och enkelt. Redan med första barnet insåg jag också att om man vill undvika såriga bröstvårtor skall man inte stänga in brösten utan låta dem lufttorka så mycket som möjligt. Jag har därför i början med alla barnen gått utan bh när det bara är vi hemma och jag har aldrig någonsin haft ont i mina bröstvårtor. Att sova utan bh är också en självklarhet. Jo det blir lite mjölkigt och kladdigt i början men hellre det än smärta och att inte kunna amma mina barn.

Sen har jag funderat kring det här med att inte ha tillräckligt med mjölk. Undrar om alla mammor äter så mycket som de bör när man ammar? Det går åt mer kalorier när man ammar än när man är gravid och jag siktar upp mot 3000 kcal varje dag och jag har gott om mjölk och Charlie växer så det knakar. Kan det vara så att nyblivna mammor vill bli av med sina gravidkilon och därför håller igen? Det är ju väldigt olyckligt i så fall. Om man äter hälsosamt under sin graviditet så går man inte upp onödiga kilon och har heller ingen anledning att svälta sig när bebisen kommit ut.

Min man och jag har också funderat över att vi hela tiden får frågan, hur går det med amningen? Det vittnar ju också om att grundinställningen är att amning är något krångligt och nästan ouppnåeligt. Vi blir så fulla i skratt när frågan fortfarande kommer hela tiden trots att Charlie växer och frodas som han skall.