Jisses, det är ooootroligt vad svag man blir efter lunginflammation. Glad i hågen begav jag mig ut:
Dags för en promenad =)
800 m blev det. Med tre stopp på vägen varav ett med vätskepåfyllning hos min bror. Jag blev helt full i skratt. Efter 300 m var jag bara tvungen att vila. Efter 400 m började det göra ont på framsidan av låren. Och det är inte powerwalk vi pratar om här. Det är strosavarianten i sann pensionärsstil. =)).
Nu sitter jag och tar igen mig på altanen med en kopp nässelte. The only way is up =)
No comments:
Post a Comment