Läxan vi fick från senaste kurshelgen är kriyan Rena kroppen och jag tycker ärligt talat att den är jättetråkig! Jag ligger och eldandas i nästan varje asana ( kroppsställning ) och min kropp vill upp och röra på sig och jaa jag vet inte men den här kriyan och jag är inte kompatibla. Ibland har jag t o m blivit arg på Wiveca (min lärare) för att hon gett oss den här läxan *skrattar*. Meditationen Sa Re Sa Sa går lättare men den känns också uttjatad nu eftersom det varit en av mina favoriter så jag har gjort den många gånger.
Men, mina vänner, det är så här det är med allt i livet. Ibland känns saker roligt och ibland känns de mindre roligt. En morgon när jag fortfarande var kvar hemma i höstkalla Sverige slog det mig att yogan vid vissa tillfällen är ett arbete. Det gäller att ta sig igenom så att man kan njuta av frukterna senare under samma dag eller vid ett ännu senare tillfälle. Belöningen kommer, det vet jag. Just nu är jag dock väldigt tacksam över att jag kan göra min kriya under bar himmel i 25-gradig värme. Det är ju en fantastisk lyx som jag inte tror att mina yogavänner som också sliter med samma kriya kan åtnjuta just nu.
Jag gör dock min yoga varje dag. Jag hoppade över läxan den morgonen vi gick upp klockan 3:30 för att åka till Florida men det tycker jag är godkänt =)
Så när du kämpar där ensam på morgonen med din sadhana så kom ihåg att du inte är ensam utan vi är fler som har dagar eller kriyor som känns tuffare än andra och finn en styrka i det.
No comments:
Post a Comment