Pitta ut i fingerspetsarna.

Jag mailkonverserade med min vän och tillike ayurvediske hälsorådgivare Hasse igår. Återigen blev jag påmind om vilken utpräglad pittatyp jag är. Och om hur problem ofta sätter sig i mage/tarm i våra personligheter. Innan jag träffade Hasse trodde jag, på grund av att jag är så smal, att jag var en vata. Det räckte med en minuts samtal med Hasse innan vi setts där han skrockande konstaterade att jag var en pittatyp. Jag tvivlade dock lite ändå. Ville nog tro att jag är en vata, jag hade ju liksom bestämt mig för det ;). Idag, ca 3-4 år senare tvivlar jag inte ett dugg längre. När jag sedan tog fram en av mina böcker för att kolla hur jag kokar min ghi började jag läsa lite mer och då föll ännu fler pusselbitar på plats. Jag måste dämpa min pitta, så enkelt är det bara. Och så fruktansvärt svårt är det. Min man är oxå pittatyp. Jag läste ett avsnitt högt för honom  om hur två pittatyper är i en relation. Vi skrattade så vi fick tårar i ögonen. Guuud så mycket pitta vi är båda två =) Bra att vara medveten om det bara.

Jag kände mig piggare på kvällen igår. Ovis av tidigare erfarenhet föll jag dock för frestelsen att hålla igång. Idag är jag därför betydligt tröttare igen och hade helst sovit bort förmiddagen idag. Dock kommer mina härliga ungar idag så jag får snällt ta mig upp och duscha av mig för att hinna äta lunch innan jag skall iväg och hämta dem.

Undrar ni hur Hasse så snabbt kunde veta att jag var en pittatyp? Jo, jag hörde talas om ayurveda och läste ALLT om detta. Gick till biblioteket, lånade de böcker som fanns. Köpte böcker och parallell-läste. Ändrade min dygnsrytm, var tidigare kvällsmänniska och väldigt morgontrött, till att lägga mig klockan 22 och gå upp klockan 06. Varje dag. I ur och skur. Sen ringde jag Hasse och ville komma på rådgivning. Jag berättade då allt jag gjort och att jag ändrat mina dagliga rutiner. Jag ville ha tips på fler böcker! Han sa då att man inte kan läsa sig till mer utan man behöver integrera det i sin vardag och sedan successivt lära sig mer. Va!?!? Inte läsa mer??? Då kan jag ju göra feeel?!?!? Att jag redan lagt om min dygnsrytm var han oxå road av.. Så, jag är definitivt en pittatyp. Nu vet jag det mer än någonsin. Man blir väl klokare med åren. Och mer medveten om hur man själv fungerar.

Som pittatyp behöver jag bli bättre på att:

• göra ingenting emellanåt( blir stressad av bara tanken )
• ha roligare, inte ta allt på blodigt allvar ( här har jag börjat lite smått genom att, som jag gjorde häromdagen, kolla på roliga klipp med Mia och Klara på YouTube. )

 

Ha en härlig fredag! Snart är det helg!