Idag hade jag mitt andra pass med mina yogaelever. 16 stycken var det idag och det kändes som en lagom stor grupp. Min roll som yogalärare är att ta hand om eleverna och ha koll på det som händer i rummet. Det kräver medveten närvaro. Det slog mig faktiskt nu här på kvällen att det är en enda lång övning i närvaro. 1,5 h. Jag gjorde yoga i morse, sedan hade jag ett tufft möte på förmiddagen där jag blev ordentligt grillad. Efter kvällens yogalektion var dagens mödor från arbetsdagen borta. Det var då det slog mig med full kraft att jag varit närvarande under så lång tid. Fullt fokus. Eleverna är mitt ansvar. Att vara en bra yogalärare kräver närvaro. När jag blev varse att jag som yogalärare inte skall göra övningarna (förutom i syfte att instruera och hjälpa till att hålla tempo emellanåt) eller meditera funderade jag lite över hur det skulle kännas. Skulle jag se det som en förlust att inte själv ha gjort ett yogapass efter 1,5h? Mina farhågor kom dock på skam, ikväll blev jag varse om det härliga i att vara närvarande i 1,5h. Fantastiskt.
No comments:
Post a Comment