Att vara en tunnis.

Kära vänner, detta inlägg är för alla, som liksom jag alltid har varit en tunnis. Men även för dem som då och då stöter på tunnisar i sitt liv. Just nu är jag ju extra tunn. Att hela tiden få höra att man måste äta mer och att faktiskt hålla på att proppa i sig mat är stressande. Nu fick jag det sagt =)) Hasse konstaterade, som så många andra gjort, att det spelar ingen roll vad jag äter så länge mitt system inte fungerar. Om jag överäter blir det ännu värre, då samlas en massa slaggprodukter som kroppen måste ta hand, vilket gör den ännu mer stressad, vilket tar ännu mer energi vilket, och som ni säkert förstår, inte bidrar till någon viktuppgång, snarare tvärtom.

Jag tror dock att hos mig finns en glutenintolerans som genom åren legat där och spökat. När man sedan uppnått min aktningsvärda ålder om 38 år och livet fortsatt att servera utmaningar så säger till slut systemet stopp.

Jag har en väninna som liksom jag själv har läckande tarm och är en tuff kvinna som jobbat med yoga och kostomläggningar men ändå inte är helt bra. Hon fick genom håranalys veta att hon har extremt höga kopparhalter i kroppen. Detta förklarar en hel del av de symptom hon kämpat emot. Det har naturligtvis inte blivit sämre av yoga och kostomläggning men helt bra kommer det ju aldrig bli om man inte hittar orsaken till problemen.

Ibland blir jag lite ledsen över vilka orättvisa förutsättningar vår generation och mina barns generation har. Vi lever i en värld där vi utsätts för en massa gifter i form av “skönhetsprodukter” och mat som enbart är skadlig för oss. Att vara sjuka och klena i allehanda sjukdomar såsom reumatism, psoriasis, läckande tarm, cancer osv osv redan i 30-års åldern är inte acceptabelt. Hur kommer det bli för våra barn om världen inte skärper sig? Efter vad jag förstår bär deras kroppar på ännu mer gifter än vad våra gör...

Det som tröstar mig är att bloggvärlden vimlar av framför allt kvinnor som har förstått det här nu. De kastar de giftiga produkterna och de väljer att äta veganskt utan gluten. Det finns hopp.

Men åter till tunnisproblematiken. Om du själv är en tunnis, ge dig inte förrän du hittar orsaken till varför din kropp  inte reagerar på ett normalt sätt. Mycket mat = ökad vikt. Lite mat = minskad vikt. Jag vet att majoriteten fightas med motsatt problem. Föreställ er att det inte spelade någon roll vad ni gjorde. Även om ni åt helt rätt och inte slarvade en millimeter så fortsatte vikten bara att öka och öka. Man kan ju bli stressad för mindre ;)

Till alla som någon gång sagt till en tunnis: men guuuud vad smal du har blivit, nu måååste du äta.  Nu förstår ni säkert, det är inte inte inte roligt att höra det. Det är förbaskat orättvist att få något sådant slängt i ansiktet. Jodå, jag har hört det ett antal gånger men nästa person som säger det kommer inte att komma undan =))) Jag tänker ge svar på tal! =)))

Det är bara att vända på det, inte går man och säger till någon som gått upp i vikt: men guuuud vad tjock  du har blivit, nu måååååste du sluta äta. Nä just det.

Att vara en tunnis är inte automatiskt att likställas med anorexi. Det kan vara en ulcerös kolit eller en celiaki eller vad som helst som ligger i botten.

Nu var det sagt. =) Ha en fin torsdag =)