Livet är.

Jag hör så ofta människor säga: Livet är orättvist!

Jag håller inte med. Jag har aldrig någonsin tänkt så. Livet är. Ibland är livet så enkelt och allt faller på plats. Andra stunder är utmaningarna enorma. Livet är. Jag tror personligen att det är farligt att säga: Livet är orättvist eftersom man då tar på sig offerkoftan och den mina vänner har aldrig någonsin varit till någon hjälp, vare sig för en själv eller ens omgivning. Inom yoga talar man mycket om detta (dock hade jag mitt förhållningssätt till livet långt innan jag började med yoga). Om man inte har detta i sig från början går det att träna upp och meditation är ett ypperligt verktyg för detta. Att alltid fundera över vad man är tacksam över är ett annat sätt att förhålla sig till att livet är. Att tänka: livet är orättvist! Är också att sätta sig själv på höga hästar. Det betyder att det skulle vara mer synd om mig än om andra människor. Hur kan jag påstå något sådant? Livet är. Skrapar man på ytan så ser man att alla människor har sitt. Livet är.