Hej mina vänner. Det är ju ett tag sedan vi hade nyår men min nyårsafton blev så otippad och så omvälvande. Vi var sedan en tid tillbaka bjudna på middag hos min mans bror och hans sambo men ödet ville annorlunda. Vid 15-tiden den 28 december fick min man ett telefonsamtal från en vän till honom sedan många år tillbaka. Hon undrade om Mattias kunde hjälpa till att spåra hennes mans mobiltelefon för han hade gått på promenad vid 10-tiden och inte återvänt. Detta var väldigt ovanligt för hennes man så hon var väldigt oroad. Mattias kunde dessvärre inte bistå men på kvällen sattes polisen in för att söka. Under lördagen organiserades även en sökning av Missing People. Vi hade inget val, vi var tvungna att hjälpa till att leta vi också. Vi sökte i otjänlig terräng och kylan var sådan att den letade sig in överallt. Mörkret var vår fiende så varje ögonblick kändes viktigt. Sökningen avslutades utan resultat och fortsatte på söndagen och på nyårsafton. Jag var inte med på söndagen för då fyllde min äldste år men på nyårsafton var jag med igen. Vi hittade inte Martin då heller och tankarna snurrade hela vår vakna tid och drömmarna var oroliga. Oj vad hjärnan söker lösningar och förklaringar i en sådan här situation. Att leta var en fantastisk terapi. De som sökte var släkt, vänner och arbetskamrater till Martin. Men även en stor mängd helt frivilliga utan någon koppling till honom. Missing People är en helt fantastisk organisation och mitt i all oro och frustration var det fantastiskt att tillbringa tid med så många varmhjärtade människor. På kvällen på nyårsafton var vi så trötta och vi hade ingen riktig lust att fira traditionellt. Vi fick åka och hämta upp mat till Mattias hos hans bror och jag åt nog en zucchinipasta (minns inte alls vad min nyårsmiddag var inser jag nu och det säger en hel del om var mitt fokus låg). Vi såg en fantastisk svensk film som heter Kyss mig och slocknade vid halv 12. Vi vaknade vid 12-slaget av fyrverkerier men vände oss bara om och somnade om. På nyårsdagen fick vi det tragiska beskedet att Martin hittats avliden. Lättnad över att ovissheten förbytts mot visshet blandades med stor sorg.
Denna händelse har som ni förstår påverkar mig och min man väldigt mycket. Jag är så tacksam över att ha verktyg som yoga och en kosthållning som håller mig stabil till sinnet.
Jag vill berömma Missing People som gör ett alldeles fantastiskt arbete och mitt i allt detta oändligt sorgliga är jag så tacksam att jag fick uppleva den närvaro och kärlek som fanns mellan oss som sökte dessa råkalla sista dagar på året 2012.
No comments:
Post a Comment