Om motivation och varför råa frukter och grönsaker är en så stor del av min kost.

Vid den här tiden för 3 år sedan var jag inlagd på sjukhus. Jag hade dubbelsidig lunginflammation och man testade fjärde sorten antibiotika i hopp om att stävja inflammationen. Jag fick antibiotikan rätt in i blodet. Min första natt på sjukhus låg jag på intensiven med dropp och en blodtrycksmätare som mätte mitt blodtryck en gång i kvarten. Det var en mardröm varje morgon att märka att febern fortfarande inte hade gått ner. Jag vet inte hur många prover som togs för att hitta vad som orsakade denna lunginflammation men det blev aldrig någon träff. Jag hade en enorm dödsångest och jag var så rädd att jag skulle lämna mina barn. Jag hade en genialisk nattsköterska som kände av min ångest, utan att jag uttalade den och sade följande: “Tänk på alla de gamla människorna som ligger här Jessica, de kommer aldrig härifrån. Det är deras sista instans, men för dig kommer detta bara att bli en händelse i ditt liv och snart är du ute härifrån.” Jag låg nämligen på en medicinavdelning och jag var nog den enda patienten under 70 där. Detta gav mig sådan kraft. Om hon, som sett så mycket, tror att jag kommer att bli frisk, då måste det ju bli så? Sedan vände det äntligen och den lycka jag kände när febern inte längre gick upp går inte att beskriva.

Innan jag utvecklade lunginflammation hade jag en vinter och vår full med infektioner. Mitt immunförsvar var kört i botten. Jag blev utskriven från sjukhuset men det gick inte mer än en månad innan jag fick en ny lunginflammation och hamnade på sjukhus igen.

Jag vägde 45kilo när jag kom ut från sjukhuset sista gången i början av juni. Jag är 172 centimeter lång. Jag var bara skinn och ben. Så skör. 15 september samma år började jag följa David Kleins healing diet och det var första dagen mot ett starkt immunförsvar för min del. Denna diet består av juicer, frukt och grönt och ångkokta rotfrukter.

Min motivation till att fortsätta låta rå frukt och grönt utgöra den största delen av min kost är att aldrig mer bli så sjuk. Faktum är att jag aldrig ens vill ha den minsta lilla förkylning. Under mitt första år efter lunginflammationen hade jag väldigt känsliga luftrör och fick lätt hosta. Jag har för mig att jag hade lite feber på vårkanten första året också men utöver detta blir jag aldrig sjuk längre.

Jag fick en hel del hälsofördelar utöver detta som är starkt motiverande för att fortsätta denna hälsosamma livsstil:

• Min mage, som jag haft problem med i hela mitt liv, mår idag prima.
• Min PMS har försvunnit.
• Under min mens blöder jag bara 3-4 dagar istället för rikligt under 1.5 vecka.
• Jag känner mig tillfreds och lycklig med mitt liv året runt.

Bilden tog Mattias i morse innan jag skulle ut på min power walk. Det är kallt i dag så det fick bli underställ på överkroppen.

Vad motiverar dig till att leva hälsosamt? Dela gärna med dig med en kommentar för att inspirera andra <3

Lunginflammation = dåligt immunförsvar.

Jag har ramlat på det överallt, lunginflammation är tecken på dåligt immunförsvar. Det känns inte alls konstigt när jag tänker på hur jan-juni 2011 såg ut för mig. Jag hade magsjuka och flera virusinfektioner innan det kulminerade i en allvarlig lunginflammation som sedan följdes av ytterligare en. Jag var livrädd för hostande människor efter det, jag fick rent ut sagt panik om någon i min närhet hostade. När jag var på återbesök på vårdcentralen började jag gråta när jag tvingades sitta i väntrummet med en massa andra hostande människor. Jag tror det var helt rätt av mig att undvika sådant då. Det gällde för mig att boosta mitt immunförsvar. Nu är jag inte längre rädd för andra människor som hostar för jag vet att mitt immunförsvar är så enormt mycket starkare nu än vid samma tidpunkt förra året.

 

Hur boostar man då sitt immunförsvar? Jo man sover ordentligt, man plockar bort de värsta inflammationsskaparna ur sin kost (kött, mejeriprodukter, gluten, socker(känns så självklart att jag inte tycker jag behöver skriva det) och ökar på med massor av frukt och grönt. Jag tycker det känns enormt bra att jag själv kan påverka min situation. Det känns enormt bra att inte bli däckad av förkylningar och magsjukor utan att kunna styra själv över sådana saker.

 

Vårt immunförsvar är bra för fler saker. Visste du att det skapas cancerceller i våra kroppar varje dag. Hur skall vi ta hand om dem? Jo genom att stärka vårt eminenta immunförsvar!

 

Våra kroppar är inte värdelösa och hjälplösa. Våra kroppar är fantastiskt konstruerade men vi sätter hela tiden käppar i hjulet för att kropparna skall kunna fungera optimalt!

Lång återhämtning.

Jag arbetade i torsdags oxå och igår kom jag inte ur sängen på hela dagen. Jag tog mig bara upp för att laga lunch och ta mig till toaletten. Inte ens efter gårdagens sovstund efter lunchen återvände energin. När Mattias kom hem hittade han en aningens nedstämd Jessica. Åh jag vill göra så mycket saker och igår orkade jag inte ens läsa… jag låg i sängen och tittade ut på himlen. Hittade en kommentar på ett forum igår om en kille som haft en tuff lunginflammation med sjukhusvistelse och det tog honom 6 månader att vara helt tillbaka. Den västerländska delen i mig har så svårt att greppa det här emellanåt: jag äter bra, jag sover som en stock, lunginflammationen är borta… jag borde vara helt återställd nu! Men jag gissar att min livsenergi är i botten och att det behövs mer fysisk läkning i min kropp som inte är klar bara för att jag tycker det och för att det gått ett visst antal dagar…

Jag får försöka med fyratimmarsarbetsdagar nästa vecka och kanske arbeta hemifrån oxå. Om inte det fungerar får jag väl kasta in handduken och gå till läkaren igen. Men det vill jag inte…

Idag är jag dock mycket piggare igen och jag ser fram emot en mysig lördag. Orken får styra vad det blir av denna dagen.

Hoppas ni har en riktigt skön lördag!

Pust =)

Jisses, det är ooootroligt vad svag man blir efter lunginflammation. Glad i hågen begav jag mig ut:

Dags för en promenad =)

800 m blev det. Med tre stopp på vägen varav ett med vätskepåfyllning hos min bror. Jag blev helt full i skratt. Efter 300 m var jag bara tvungen att vila. Efter 400 m började det göra ont på framsidan av låren. Och det är inte powerwalk vi pratar om här. Det är strosavarianten i sann pensionärsstil. =)).

Nu sitter jag och tar igen mig på altanen med en kopp nässelte. The only way is up =)

Lungröntgen. Check.

I morse hade jag tid för lungröntgen. Pulsen var hög redan när jag steg upp ur sängen och jag darrade lätt i kroppen när det var dags för att ta bilder. Jag var inte rädd för att ta bilderna, det är inte otäckt i sig men jag blir numera oerhört stressad av sjukhusmiljöer. Det är något som kommer att bli bättre med tiden. Just nu får jag försöka acceptera att det är tufft helt enkelt. Ingen andningsövning i världen hjälper just nu nämligen. Total panik i hela kroppen. Svar får jag om några dagar. Mattias, som var med som stöd, föreslog att jag skulle köpa mig någon tidning i sjukhuskiosken att ha och mysa med hemma. Det blev två:

Hälsa och Allt i Hemmet.

Det skall bli roligt att läsa om det här:

Mattias köpte en, i mitt tycke ;) värstinggrill i fjol. Det var innan han slutade äta kött. Jag var ju några månader före honom. Det vore ju roligt att få lite inspiration så vi kan använda den i år igen =)

Nej mina vänner,  nu har jag ätit en god lunch bestående av skalade mungbönor och basmatiris med en sallad till så nu skall jag krypa ner i sängen och sova en stund. Jag är enormt trött efter morgonens utflykt. När jag vaknar skall jag mysa med tidningarna! Det är att unna sig tycker jag =) Lite vardagslyx!

Hur jag återhämtar mig från två lunginflammationer.

För den som inte vet kan jag säga att jag den 28 april i år fick hosta och feber och en dryg vecka efter det hamnade jag på sjukhus med dropp och intravenös antibiotika. Läget var mycket allvarligt. Knappt hade jag återhämtat mig från denna lunginflammation förrän jag drabbades av en ny. I sju veckor har jag nu varit sjuk. För två veckor sedan kom jag hem från min andra sjukhusvistelse. Nu tänkte jag berätta hur jag gör för att få tillbaka krafterna. Och jag tror jag gör något rätt för vilopulsen har sjunkit med 30 slag ( hade 100 i vilopuls samma dag jag lämnade sjukhuset för två veckor sedan ) och jag har gått upp 2.5 kg sedan jag lämnade sjukhuset.

Så här ser en dag ut för mig nu:

• Vaknar vid 5-6 och sköter  magen ( viktigt inom ayurveda att göra detta på morgonen ) och gör oilpulling.
• Äter frukost som består av quinoa med rismjölk och russin eller som idag sojayoughurt med flingor. En grön smoothie till detta.
• Jag tar ett ayurvediskt preparat som är lugnande och dämpar vata ( ibland drabbas jag av oro när jag tänker på hur sjuk jag var och att det kunde slutat riktigt illa ). Sedan ett par dagar tillbaka tar jag även ashwaghanda som oxå är ett ayurvediskt preparat.
• Vid 10 ungefär mediterar jag. En meditation av dessa har syftet att förbättra immunförsvaret. Tar någon frukt eller liknande till mellanmål.
• Lunchen består av skalade mungbönor och ris, potatismos och gröna linser, ris och röda linser. Eller något liknande. Oftast med en grön sallad till.
• Efter lunchen vilar jag.
• Som mellis brukar jag värma rester från lunchen.
• Vid 18-tiden äter jag någon middag igen. Då kan det vara något Mattias köper med sig eller liknande.
• På kvällen tar jag mina ayurvediska preparat igen.
• Jag somnar vid 21-22-tiden.

Jag dricker även ca en liter långkokt vatten varje dag. Jag smörjer in mig med kokosolja dagligen eftersom min förhöjda vata gör min hud och  hårbotten torr. Jag tar även mjölksyrabakterier – vilket behövs efter att ha ätit antibiotika i nästan fyra av de sju veckor jag varit sjuk. Jag äter B12 eftersom intaget av animaliska produkter är ett minimum. Äter fisk någon gång då och då. Jag äter även enzymer till alla måltider som inte är raw. Vidare äter jag D-vitaminer.

Nu hoppas jag få till promenader i mitt dagliga program oxå och naturligtvis snart även yoga.

Lite mer om ashwagandha.

Nu sitter jag med en kopp rismjölk med ashwagandha. Jag tog ett kryddmått till några  deciliter rismjölk och lät det koka i 10 min. Det är enklare att ta upp ashwagandhan då tydligen. Det smakar inte konstigt. Rismjölken är ju söt så det smakar faktiskt bara gott.

Hittade lite mer om ashwagandha i min bok Skapa din hälsa med ayurveda av Maivor Stigengreen. Där står att “den hjälper till att bygga upp skelett, muskelvävnad och nervsystem. Den stödjer njurar och binjurar. Den bidrar till god sömn och ökar förmågan att bibehålla balans under stressfyllda perioder. Utmärkt vid rehabilitering..”. Låter perfekt för någon som tappat i vikt och ork efter två lunginflammationer =)

Solen.

Idag lyser solen över oss. Helt underbart! Hela kroppen njuter när den träffas av de varma strålarna. Jag brukar  känna efter. Så länge det känns behagligt är jag i solen. När det blir för varmt söker jag mig till skuggan. Jag riktigt känner hur kroppen suger åt sig solens energi. Äntligen har vinden mojnat och jag kan vara ute utan att vatan skjuter i höjden.

Igår var det svårt att få till logistiken för Mattias så barnen fick vara hemma. Barnen har sommarlov men går på fritids nu. Mattias var hemma på förmiddagen och fixade lunchen så jag fixade mellanmålet och middagen (som bestod i att koka nytt ris och äta rester från lunchen). Sen var jag heeelt slut. Alldeles kraftlös. Tänk att lunginflammation kan göra en så svag.

Idag tar jag det därför extremt lugnt. Jag har gjort mina två meditationer som är väldigt sköna och avslappnande men utöver det skall jag bara softa med tidningar och böcker.

Osannolikt.

Hej kära läsare!

Det osannolika har inträffat. Jag fick lunginflammation igen! I torsdags för två veckor sedan insjuknade jag återigen i feber och hosta. Samma rutin som förra gången: kåvepenin som inte hjälper. Den här gången satte de in ett tyngre artilleri och skickade mig till infektionskliniken. De testar allt men får inget napp. Jag fick återbesök några dagar senare och då misstänktes blodpropp i lungan vilket resulterade i att jag i onsdag i förra veckan lades in på hjärtavdelningen. Surrealistiskt. Detta avfärdades tack och lov genom en datortomografi på onsdagskvällen. Sedan sattes antibiotika in intravenöst igen. I fredags var febern äntligen nere och jag fick komma hem igen. Nu har jag i alla fall fått mitt hjärta kontrollerat av kardiologer och haft övervakning av ekg i två dygn. Inte fel ;) Min puls har varit väldigt hög, uppemot 130 och den låg på 100 i vilopuls på sjukhuset. Inte ovanligt vid infektioner tydligen men det var jobbigt att höra lilla hjärtat slå så hårt. Nu har det lugnat ner sig en aning tack och lov. Enligt hjärtläkaren måste jag vara rädd om hjärtat nu. Ingen löpning eller dylik träningsform förrän tidigast om 2-3 månader. Men det är lugnt, jag orkar inte ens en promenad just nu. Det som är positivt just nu är att jag har en enorm aptit =))) Vilket behövs eftersom jag tappat väldigt mycket i vikt och är nu enormt tunn... Min man göder mig med en massa goda saker!!!! Åh det är så skönt att vara hemma igen! Jag låg på en fyrsal med en herre som snarkade som något jag aldrig tidigare varit med om. Jag trodde nästan det fanns en dold kamera i rummet ;) Sen var det gemensamma toaletter i korridoren som delades av alla på avdelningen...

 

Home sweet home =))))