Jag har skrivit om min mamma tidigare och nu är det dags igen. Min mamma är 68 år och har varit sjuk sedan jag var 6 år. Jag tänker vara ärlig nu och inte linda in något. Det är jättejobbigt att ha en psykiskt sjuk förälder! Man skäms och man gör allt för att ingen skall veta. Som tonåring undviker man att ta hem kompisar för att ingen skall se hur konstig ens mamma är. Idag hyssjar jag inte alls med att jag har en sjuk mamma men det var verkligen jobbigt att växa upp med en sådan. Mamma har nu ätit mediciner i snart 40 år hon och har numera för höga litiumvärden i blodet vilket leder till att de sänker dosen vilket medför att gränsen mellan att vara frisk och sjuk nu suddas ut. Tidigare hade hon skov, nu är hon allt som oftast förvirrad och har vanföreställningar. Jag tycker enormt synd om min mamma, för när hon insjuknade fanns det ingen som talade om kosten och dess påverkan. Idag dyker det upp fler och fler som äter sig friska från olika symptom. Jag uppmanar alla mammor som är bipolära att inte bara skriva en blogg om hur tappert de kämpar utan faktiskt se sig om i världen efter kvinnor som förändrat sin kost och blivit friska från mentala sjukdomar. Ja, det kan vara så att det inte hjälper i just ditt fall men då har du i alla fall gjort allt som står i din makt. Om du inte orkar förändra din livsstil för din egen skull så gör det åtminstone för dina barn. Det är inte roligt att växa upp med en psykiskt sjuk mamma. Punkt.
Här kan ni höra Tonya Kay, skådespelerska och professionell dansare, tidigare manodepressiv(bipolär), berätta om hur hon slutade med sin medicinering efter 7 år:
Här har ni hennes website: http://www.tonyakay.com/
Min mamma har även inslag av schizofreni och här kan ni höra hur Victoria kunde sluta med sin medicinering efter att hon gick över till raw food:
Hej Jessica! Jag tycker det är jättebra att du berättar! Förstår att det är och varit tufft för dig (även för din mamma och andra omkring er). Jag har själv levt med en pappa som inte är psykiskt frisk, tiden från att jag var 14 och tills jag äntligen kom därifrån för gott för ett halvår sedan har varit ett helvete av rädsla, hot och misshandel. Det svåra är att han vägrade förstå att han hade problem och aldrig mindes eller förstod vad han gjort, varför han aldrig fått diagnos eller "hjälp", så till slut var det enda för mig att bryta kontakten med honom, för att kunna läka mig själv igen. Sorgligt, men det enda rätta till slut. Mycket eskalerade enormt när han började äta tre olika mediciner mot blodtrycket, blodförtunnande etc. Något han antagligen sluppit med lite kost och livsstilsförändring (fruktyoghurt, sylt, kakor och färdigrätter var hans kostcirkel). Tror dessutom att folk kan få finfina resultat utan att börja med rawfood helt och hållet, bara en kostförändring till naturlig mat verkar göra mirakel för många.. Kram!
ReplyDeleteHej Martina!
DeleteDå vet du hur det är <3 Det verkar inte ovanligt att vi som är barn till psykiskt sjuka får problem med magen/tarmarna... Precis! I många fall kan man komma långt genom kostförbättringar, åtminstone bör man utesluta mjölkprotein och gluten i ett första skede.
kram kram
På tal om mjölk... Råkade se en nyhet från Arla, en mjölk som de kallar Bone health, berikad med extra kalcium. Skrämmande att myten om hur bra mjölk och massor av kalcium är för skelettet fortfarande lever kvar, trots att "vi" här i mjölkdrickarländerna har sämst skelett i världen:/
ReplyDeleteSuck... ja plus att mjölkprotein kopplas ihop med bröstcancer. Något som kommer lyftas fram nu under bröstcancermånaden oktober? Knappast. Människor lever kvar i vanföreställningen att cancer kommer att kunna botas med ett piller. Hur kan man bota kroppens signaler på att något är åt skogen?
DeleteNåväl, jag gör allt för att sprida det jag vet om komjölk! :)))
Senast idag sa jag till en tjej vars son skall på undersökning för astma: skippa komjölk och gluten. Någon gång skall väl myntet trilla ner hos den stora massan ;)
kram kram
Hej, Vad roligt att hitta din blogg här! Jag har själv en mamma på 69 år som är bipolär och gått på lithium så länge att hon inte kan äta den mer. Hon är numera varken frisk eller sjuk utan mer som ett kolli som vi behöver ta hand om, mycket tragiskt !! Sjukvården är och har varit katastrofal hela tiden och jag önskar också hon hade sluppit ta medicinen. Det roliga är att min mamma varit väldigt intresserad av raw food och varit på hälsoresor där hon ätit raw food. Dessävrre har ingen tagit alla mina mammas ideer seriöst, inte jag heller för jag har mest bara varit trött på min mamma. Som du skriver så är det INTE roligt att växa upp med en bipolär mamma. Förföljer en hela livet.........Skriver du om livet med en bipolär mamma här någonstans?
ReplyDeleteRoligt att se din fina blogg med fina hälsotips!
Många kramar från camilla
Hej Camilla!
DeleteSåg ditt svar på mitt inlägg först nu. Min mamma är i samma situation som din nu. Inget hjälper.
kram
Jessica