Endorfiner!

En av alla goa saker med löpning är det endorfin-påslag man belönas med efter ett pass. Idag hade jag bestämt mig för att köra fartlek. Det innebär att man springer i olika tempo och leker med farten. Det är något jag verkligen älskar och det tar fram barnet inom mig! Jag kollade med äldste sonen om han ville springa med mig idag och det ville han. Förra gången, när jag körde lågpuls stack han ifrån mig. Men den här gången tror jag till och med att han tyckte att det var lite utmanande. För mig är detta en av de saker som jag är mest tacksam över. Att få springa med barnen står högt på listan över sådant jag är tacksam över.

Här ser ni en trött och sliten Jessica efter dagens pass :) Men endorfinerna spritter i mig :)

Idag har det blivit melon till frukost och banansmoothie till lunch. Ikväll blir det en sallad på ångkokta grönsaker och min egen raw dressing. Jag har ätit lagad veganskt både lunch och middag några dagar nu och då börjar magen säga ifrån. Bäst att lyssna!

Kanotäventyr.

Vi hade en så mysig eftermiddag idag när vi hyrde kanoter. Det var första gången Charlie var med och han tyckte det var jättespännande. Mattias, Charlie och jag satt i en kanot och de stora killarna satt i en egen. Det var riktigt roligt att se vilket samarbete de stora grabbarna hade. Inga småkillar där längre inte!

Vi gick i land vid en liten strand för att äta den medhavda picknicken. Det är halva grejen :) 

Närvaro.

Hej på er!

Nu har jag stekt veganska glutenfria plättar medan jag lyssnade på en intressant podcast om att dra ned på tempot. Så här på semestern känner åtminstone jag hur skönt det är att inte vara för mycket uppe i varv. Ett riktigt bra tips att inte översköljas av stress är att inte multitaska så mycket. Att inte tänka på nästa steg. Ett bra sätt att börja öva på detta är att ta små steg. När jag viker tvätt så fokuserar jag på det. Jag kan känna på materialet och se färgerna. Jag kan släppa in hörandet. Kanske hör jag en fågel utanför eller kanske Charlie som leker på övervåningen. Det är viktigt att inte ha några förväntningar på resultatet. Sannolikt känns det här konstigt och fånigt i början. Men så kan det vara när vi lär oss nya saker. Nästa sak kan vara att fokusera på barnen helt och fullt när man är med dem. Naturligtvis är det omöjligt att vara närvarande hela dagen men det är de små stunderna som lägger grunden.
Nu på semestern är ett perfekt tillfälle att öva på detta så är närvaro-musklerna uppvärmda när höstens utmaningar kommer.

Nu skall jag njuta av en kopp te på vårt lilla berg. De senaste dagarna har vi ägnat oss åt att göra det fint och har påbörjat små planteringar.

I eftermiddag skall vi ta med alla pojkarna och paddla kanot. Det ser jag fram emot! Då har vi med plättarna som fika.

Önskar er en fin dag!

Mungbönsgryta.

Morgonens löpning blev en svettig historia.

T-shirten fick helt enkelt åka av under rundan. :) I övrigt var det ett roligt pass och det är så oerhört vackert i skogen nu att det är magiskt. 

Igår kväll lade jag mungbönor i blöt:

I morse sköljde jag av dem och tömde ut vattnet så de skulle få en chans att gro några timmar innan de skall tillagas: 

De fick sedan tillsammans med lite kryddor, bland annat saffran, lök, vitlök, russin och kokosmjölk bilda en god gryta: 

Till detta serverade jag röd quinoa:

Dock tyckte vi inte att den röda quinoan var en jättehit i detta sammanhang. Men man måste prova sig fram för att hitta sina guldklimpar! 

Löpning.

God morgon!

Jag sitter med en kopp pitta-te kombinerat med grönt yogite och väntar på att smoothien ska sjunka undan. Jag började min morgon med en timme yoga och meditation varav 30 min var meditation. Jag tycker om att springa före frukost men nu var jag för hungrig så då får det bli efter.
Bilden är en skärmdump från min TomTom-app och visar mina senaste pass. Inga långa sträckor som ni ser. Jag minns när jag var som bäst tränad, då tyckte jag knappt det var någon idé att ge mig ut och springa om det bara skulle bli ett pass på 5 km! Nu är jag inte ens uppe i 5! Självklart är det en utmaning att vara 'sämre' nu och också acceptera att jag inte är så vältränad. Men kondition är en färskvara vilket betyder att man förlorar den om man inte håller igång. Å andra sidan betyder det ju också att jag kommer få tillbaka den om jag tålmodigt fortsätter.

Hela syftet är som vanligt att hålla mig frisk, pigg och stark. :) Dessutom älskar jag ju att springa. Det är viktigt att glädjen är med!

Önskar er en fin tisdag!

Veganska glutenfria chokladmuffins.

Idag har vi varit barnvakt åt Charlies kusin Elsa.

Bilden är tagen från ett annat tillfälle men den får symbolisera hur mycket de tycker om varandra. Det skiljer 1.5 år mellan dem men de leker väldigt bra tillsammans. Båda har starka viljor och ibland blir det bråk om något men det överskuggas av hur mycket de tycker om varandra.

Så den här dagen har rusat fram kan man säga!

Jag har bakat veganska glutenfria chokladmuffins idag. Imorgon skall Charlie och jag åka och hälsa på min pappa och för att göra det enkelt för alla brukar jag ta med fika vid sådana tillfällen. Min pappa är varken huslig eller särskilt intresserad av att laga mat och baka så att be honom bjuda på något ekologiskt, veganskt och glutenfritt är lite för mycket begärt :)

Vi människor lämnar stora spår efter oss.

Jag började min morgon med yoga och meditation. Därefter tog jag min frukostsmoothie ute medan Charlie lekte. När smoothien sjunkit undan gjorde jag mig redo för en löprunda:

På eftermiddagen började vi röja i ett rum i vårt hus som vi kallar grottan. Det är ett rum som ligger på bottenvåningen och då vi bor i ett suteränghus ligger det till så att det helt saknar fönster. Vi använder det som förvaringsrum och har även en extrasäng där inne. Vi har länge velat röja där och utnyttja rummet på ett bättre sätt. Vi har bestämt oss för att börja ta bort allt som inte skall vara kvar och sedan får vi se vad vi skall göra med rummet. Jag sydde mycket förr och har sparat en massa tyger. Nu var det dags att gå igenom dem:

Det resulterade i 4 1/2 svarta sopsäckar varav 2 går till välgörenhet och de övriga till tippen. Jag måste erkänna att det känns jobbigt att se hur mycket vi har och som vi gör oss av med. Vi människor lämnar stora spår efter oss. Jag har tack och lov blivit mer medveten och försöker att inte köpa saker i onödan men det finns mycket kvar att förbättra. Jag brukar också tänka som så att jag inte vill ha en massa sparat och undangömt den dag jag dör. Jag vill inte att de som överlever mig skall behöva rensa i en massa gammalt skräp. Min mormor och morfar var väldigt bra på det. De bodde i lägenhet och hade inte så mycket extra förvaringsutrymme. De hade ett rum på den gemensamma vinden men där förvarades saker de faktiskt använde såsom kläder och saker som användes vid olika säsonger. Ett stort problem är att många av oss idag har alldeles för mycket pengar och det är så enkelt att bara köpa och sedan kasta bort. Jag hittade t ex hur många par jeans som helst idag efter de stora barnen där det var hål i ett knä. Idag är det så billigt att köpa nytt att vi inte ids lappa och laga. Men det hjälper ingen att deppa över detta utan istället reflektera och göra så gott vi kan utifrån våra förutsättningar.