Just nu sitter mina älskade söner på planet till Kreta med sin pappa. Att vara så långt bort från barnen är nog inget jag någonsin kommer att vänja mig vid. Kanske när de är vuxna förstås Jag får ibland höra: men Jessica, du har ju det ultimata livet; barn ena veckan och nästa vecka kan du göra precis vad du vill. Ja, så kan det förstås se ut när man tittar utifrån. För mig har det varit en tuff resa att acceptera att inte ha barnen hos mig hela tiden. Faktum är att jag kände att jag aldrig mer skulle bli lycklig igen. Jag fanns till men den djupa glädjen fanns inte längre och jag kände att livet faktiskt hade förlorat sin mening. Jag tror att den här mentala biten var en stor del i att jag blev så sjuk förra året. Faktum är att jag faktiskt behövde se döden i vitögat för att vilja leva fullt ut igen. När jag låg där på intensivvårdsavdelningen med dropp i ena armen och en blodtrycksmätare som mätte mitt blodtryck en gång i kvarten under hela natten runt andra armen vände det för mig. Jag insåg att jag verkligen inte var till nytta för mina barn som den halva mamma jag faktiskt förvandlats till. Alltid en underton av sorg är inte hälsosamt för någon att leva under eller i närheten av. Dessutom förstod jag ju, när allt ställdes på sin spets, att jag verkligen inte var till nytta för mina barn om jag inte längre fanns i livet. Där och då kom livslusten tillbaka till mig så enormt starkt. Den brinner fortfarande inom mig. Varje dag. Det är en drivkraft som gör att jag fortsätter att äta min frukt även de dagar när jag ibland är trött på att inte vara som alla andra. Jag vill vara frisk och njuta så mycket av livet som det bara går! Jag vill ha energi och lust att krama ur det bästa ur livet. Där är jag nu. Frukten och grönsakerna hjälper mig att njuta av livet fullt ut.
Jag accepterade där och då att barnen inte är med mig varannan vecka. Jag bestämde mig för att göra det bästa av min situation. Idag är jag lycklig fullt ut igen vilket jag aldrig trodde skulle ske innan jag blev sjuk. Rubriken ni ser är det motto jag lever efter i livet. Jag är van att göra något åt situationer jag inte trivs med, som när jag började äta frukt för att bli av med mina magproblem och få bättre hälsa. När det gällde barnen kunde jag inte göra något för att lösa det hela så jag fick välja att acceptera.
Önskar er en fin torsdag!
No comments:
Post a Comment