Idag fick jag ett samtal från enhetschefen på mammas nya äldreboende. Det verkar riktigt bra! Min mamma är bipolär som en del av er vet. Minst en gång om året blir det kaos hemma och hon blir hämtad med poliseskort och inlagd på psykiatrisk klinik. Min bror och jag har röjt upp efter henne i alla år. Men efter senaste gången fick vi nog. Vi orkade helt enkelt inte. Jag var gravid med Charlie och brorsan hade fullt upp i sitt liv på andra sätt. Hon skulle få en chans till och i mitten på september i år var det dags igen. Den här gången har hon slagit sönder nästan allt i sin lägenhet. Det var så oerhört tragiskt att se. Mamma har hemtjänst som kommer ett par gånger under dagen men det räcker inte.
För en tid sedan var det vårdplanering för mamma och vi var alla överens om att det inte är hållbart för mamma att bo hemma längre.
Att växa upp med en psykiskt sjuk förälder formar en förstås. Det fanns aldrig utrymme för en revolt exempelvis och jag fick tidigt lära mig att åsidosätta mina egna behov. På den tiden fanns det inget stöd för barn till psykiskt sjuka utan vi blev istället uppmanade att vika oss för mamma och inte göra henne upprörd. Idag får barn ett helt annat stöd tack och lov!
Självklart finns det även fördelar med att ha den uppväxt jag har haft. Jag har t ex alltid varit bra på att läsa människor och fick tidigt lära mig att lita till mig själv. Det flyger inga stekta sparvar i munnen på en direkt. Det sistnämnda tror jag är en stor del i att jag inte gav upp när det gällde min egen hälsa. Jag gav mig inte förrän jag hittade något som fungerade. Jag litade inte på att någon annan skulle fixa problemet åt mig. Vidare lägger jag aldrig energi på små bekymmer och jag fokuserar på det som är positivt. Under uppväxten var det ett sätt att överleva och det är fortfarande ett trevligt sätt att möta livet på.
För alla som är i samma situation som jag: Det är okej att säga att nu vill jag inte mer. Nu får någon annan ta hand om min förälder. Jag måste fokusera på mig och min familj.
Så idag känner jag en stor lättnad. Äntligen axlar någon annan ansvaret.
Du är stark, det är därför jag gillar dig och det du skriver. Har också en morsa som är helt knäpp - fast hon vägrar inse det själv. Har lidit mycket av mina föräldrar som är väldigt självcentrerade och narcissistiska helt oförstående till andras behov - särskilt deras egna barn. Man har fått agera som en slags slav för deras behov hela uppväxten. Men jag har fått lära mig mycket av livet på egen hand när man väl slet sig loss från deras järngrepp. Det är ingen kärlek såna föräldrar bjussar på. Och finns ingen kärlek finns ingenting. Idag är jag artig men bestämd att hålla dom på att ordentligt avstånd. Men förstår dig - livet är jävligt svårt när man fått såna föräldrar och uppväxt. Du har en underbar familj och fin hälsa nu att glädja dig åt. I mitt fall har jag förlorat förtroendet för människor och släpper ingen nära på mig längre. Har nu anpassat mig till ett liv som emerit. Hade önskat många ggr att saker och ting varit annorlunda, med kärleksfulla föräldrar som dom flesta har. Speciellt nu under juletid och andra högtider känns det extra mycket. Tack för att du är en inspiration och peppar alla till ett hälsosammare liv. För ekologiska härlig mat från växtriket räddar liv. Lever för min livsstil som eko vegan idag. Ha en under kväll bästa Jessica!
ReplyDeleteHej! Å så tufft det låter med din uppväxt <3 Inget barn borde få uppleva något sådant. Så skönt att du har hittat något annat att värdesätta, som din livsstil.
DeleteTa hand om dig!! Önskar dig en fin kväll och en bra jul! kram
Tack snälla. Man får göra det bästa av det livet vi har fått. Är ju egentligen ett mirakel vi människor får uppleva här på jorden ändå :)
ReplyDeleteJa precis! Att ha föräldrar utan diagnos ger inte heller en garanti för ett lyckligt liv brukar jag tänka <3 Det bästa vi kan göra är att ta hand om oss själva. Kram!
Delete