Nyårsafton.

För mig var det längesedan jag kände ett behov av att fira nyårsafton med pompa och ståt. Detta i kombination med att jag nuförtiden tycker att det bästa man kan göra på natten är att sova. Att sitta uppe i väntan på tolvslaget är något jag inte alls har förståelse för då förstås. Jag inser att det är ännu en av de saker som gör att jag känner att jag så ofta går min egen väg. Jag följer mycket sällan massan utan att reflektera. Jag tog exempelvis inte min första mans efternamn, vilket var ganska ovanligt då. Somliga uppfattade det som provocerande. Barnen är inte döpta, jag bara kunde inte förmå mig att säga ja till att de skall uppfostras i den Kristna tron. Ni vet när man får den där frågan i kyrkan. Jag kände det som hyckleri om jag skulle svara ja så det gick inte att döpa barnen. Jag valde dagmamma till barnen då jag inte ville att mina barn skall gå i så stora grupper. Den ljudnivån och stressen som finns på dagis var inget jag själv kunde tänka mig och då ville jag inte heller utsätta mina barn för det.

Som ni vet har jag ju gått min egen väg när det gäller kosten också *skrattar*.

Kan det vara på grund av denna egenskap som jag aldrig känner avundsjuka gentemot andra människor? Aldrig någonsin.  Sen vet jag förstås att alla har sitt. Alla har sina utmaningar att kämpa mot. Jag tror att avundsjuka kan födas ur en oförmåga att se helheten. Vi ser bara vissa delar och inte andra.

Imorse vaknade jag med en sådan stark känsla av medkänsla med alla oss människor som går igenom livet. Det är ingen lätt resa och ibland vill man kanske bara kasta in handduken. Så idag går mina tankar till oss alla och hur vi på olika sätt kämpar när livet bjuder oss motstånd. Många i min närhet har haft ett extra utmanande år. Min morgonmeditation fick därför bli Ra Ma Da Sa (klicka på länken så kommer du till en beskrivning av meditationen och kan dessutom ladda ner Snatam Kaurs vackra tolkning gratis!). Det är en healingmeditation och en av mina absoluta favoriter. Meditationen går ut på att man visualiserar dem man vill skicka energi till och på slutet ger man helande energi till sig själv. En oerhört vacker meditation*. Jag tror att jag gick igenom alla mina nära och kära idag och även några av er som följer mig här. När jag var klar såg jag att Mattias hade gillat en sak på Facebook. Han har en kollega som arrangerar ett löparlopp på nyårsafton och han har dragit igång en insamling till Stadsmissionen. Mattias sa att han tänkte att vi skulle skänka en slant även om vi inte springer och självklart skall vi göra det.

Ta nu hand om er och fira hur mycket eller lite ni vill denna dag. Tänk på att livet är så oerhört kort och det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv.

Vår fina kattflicka Ruby får representera det här inlägget. Hon går sannerligen sin egen väg. Stolt, envis, busig, livsnjutare, kärleksfull.