Idag när jag plockade de här hallonen reflekterade jag över det här med att sträva efter perfektion.
Bilden förskönar dem alla men om man tittar lite närmare eller synar dem i verkligheten så ser man att en, eller kanske max två är vad som skulle anses vara perfekta i form och utseende. Om jag bara skulle äta dessa två hallon skulle jag missa alla andra som är minst lika goda, om inte godare. I våra affärer ser vi bara perfekta frukter. Alla till synes stöpta i samma form. Det borde ju inte vara formen och utseendet vi fokuserar på utan smaken! För några år sedan hörde jag ett radioinslag om att man odlat tomater på utseendet och därför förlorat den söta smaken. Det är ju en förklaring till varför tomaterna i somliga fall inte smakar någonting. Vackra att se på, men helt smaklösa.
Vi behöver bli bättre på att omfamna allting som det är. Varje hallon är ju perfekt i sin roll som hallon. Däremot har den några skavanker och defekter här och där men den är inte mindre perfekt som hallon. Det är ju precis så det är med oss människor också. Vi är perfekta precis som vi är bara genom att vi har fötts. Sen har vi våra defekter och skavanker men det gör oss inte mindre perfekta som människor. Det gäller att omfamna oss själv och acceptera och älska även våra mindre vackra sidor. Att älska sig själv handlar inte om att lista endast våra goda egenskaper och som ett mantra peppa oss med hur bra vi är. Att älska sig själv handlar om att också lista alla våra mindre bra egenskaper och omfamna dem och älska dem precis som de är i all sin icke perfekta "fulhet".
Först när vi kan belysa, acceptera och älska även våra dåliga sidor kan vi börja prata om sann kärlek till oss själva. Och inte förrän vi slutar döma oss själva kan vi sluta döma andra människor.
Vi är alla perfekta och defekta.
No comments:
Post a Comment