Idag började jag nästan gråta när jag såg en kompis facebook-status. Han var ute och sprang. Känslan bara kom över mig. Jag saknar att springa något grymt. Min hjärna och mitt sinne saknar det. Men jag har ju inte ens vågat mig på en riktig promenad ännu så det ligger ju väldigt långt borta. Men det händer trots allt en hel del positiva saker. Jag har gått upp fyra kilo sedan jag lämnade sjukhuset för 3,5 vecka sedan! Jag började hosta igen för ungefär en vecka sedan, paniken steg, skulle det bli en tredje lunginflammation!?!? Men det stannade vid hostan tack och lov. Idag ringde min snälle ayurvediske rådgivare och kollade läget. Jag fick godkänt för min viktuppgång. Alldeles lagom tempo =) På torsdag skall jag till min homeopat. Efter det hoppas jag kunna våga mig på lite fler promenader.
Hurra hurra hurra!♥
ReplyDeleteFör att du mår bättre och bättre för var dag.
Jag förstår att du längtar och tänk så fantastiskt det kommer att kännas den dagen du ger dig ut i spåret igen med styrka i stegen, du kommer då att älska och uppskatta det ÄNNU mer. Fantastiskt! :)
Din uppgift just nu är dock att ge kropp & knopp möjlighet att läka. Ha tillit. Och njuta av de underverk din kropp gör just nu. Kärlek på cellnivå!♥
Njut av dagen du fina!
Kram kram
/Anna
Tack så mycket söta du! Jag skall verkligen njuta av solen och känna hur solens energi gör underverk för läkningsprocessen.
ReplyDeletekram kram