Jag tycker personligen att november är årets tristaste månad. Grått och regnigt. Idag på löprundan funderade jag en del kring detta och kom fram till att allt handlar ju, som vanligt, om förhållningssätt. Regnet är ju bara vatten, hade jag varit i havet hade jag njutit till fullo. Hade jag legat i badet hade jag också njutit. Om det vore sommar och vi haft många heta dagar hade regnet varit en välsignelse. Till syvende och sist är det bara vatten.
Sen behöver vi det grå och trista för att se det vackra och för att njuta av det vackra. Hade vi haft sol varje dag året runt hade vi med stor sannolikhet inte uppskattat detta. Det är ju precis som med livet. Det går upp och ner och det är konstrasterna som gör att vi känner. Och trots att det är grått ute kan vi ju göra det varmt och mysig inomhus med brasor, levande ljus och blommor i vackra färger. Sen är det ju såååå skönt att komma in när man varit ute i regnet! :)
Bilden är från i morse efter morgonens löppass.
Önskar er alla en mysig tisdag!
Det är så sant. Alla årstider har sin charm. Och vi är faktiskt välsignade att ha hela 4 st att kunna få njuta av. Allt handlar i grund och botten att tycka om, och ta vara på sin dag. Personligen tycker jag fullmåne tiden är värst. Blir alltid nervös och konstig och kan inte sova då.
ReplyDelete